Hej.
 Det är rätt coolt, för ikväll har jag varit med två av de äldsta kompisarna jag har och vi har fortfarande kontakten! 
Vi har pratat om allt och inget, ätit chips, grönsaker, dipp och choklad och bara haft det väldigt väldigt mysigt. Tack för ikväll tjejer! 

Igår så sprang vi en mil i skolan, jag har aldrig sprungit så långt i hela mitt liv. Jag känner mig faktiskt as duktigt:) haha. Men vi sprang faktiskt hela tiden! Utom att jag fick håll 200 meter innan mål, kramp håll, så jag var tvungen att stanna. Blev så jäkla sur!! Aja, jag är nöjd ialla fall..  Sen på träningen hade vi två timmars träning och jag var ju inte lite lagom trött i hela kroppen. Och nu sittre jag här och snorar som en annan idiot, tusan också, jag som inte skulle bli förkylld, jag orkar inte riktigt med det nu.

Till en helt annan sak. Jag har kommit fram till att jag är en människa som behöver uppmuntran. Av speciella personer. Som tillexempel mina tränare, någon kompis som inte är så där jätte nära (fast jag uppskattar juförsig all uppmuntran). Jag kom att tänka på det i tisdags efter träningen. För mina tränare säger ganska ofta till mig att jag ska sträcka på mig och jag har väl haft en aning svårt för det, antagligen för att jag inte har kännt mig tillräckligt trygg i mig själv på isen (eller nått). Men i tisdags sa ialla fall en av mina tränare till mig att det har blivit myckket bättre och det känndes så fruktansvärts bra. Det är sånt man kan leva på i en vecka:)

Men nu blir det bedtime för mig, en annan ska ju upp tidigt imorron.
Puss&Kram